mina ord, min sanning.

Du och jag.

när vi först träffades var för 3år sen nu, fast att det känns som om att vi kännt varandra hela livet.

Jag var tilsammans med en av dina kompisar, av olika anledningar.

Men det var alltid dig jag tittade på, inte han.

Varge gång jag träffade honom var du med, så jag såg min chans att komma närmre dig igenom honom, men så blev det inte. Jag tror inte du visste eller fattade vad jag menade när jag tittade på dig med mina frågande ögon, då var du inte intresserad.

Men jag kan förstå, jag var 2 år yngre än dig.

slutet av 2010 träffade jag dig igenom min vän, jag fan dig igen.

Men ytterligare en gång till var det inte mig du tittade på, jag minns att jag kännde mig så ful i dina ögon, äcklig på något sätt. Fick aldrig din ögon kontakt, men med tiden insåg du att jag fanns, och började istället titta på mig istället för min vän.

Jag kännde mig fin igen.

Tiden gick, och jag förklarade för dig hur mycket du betyder för mig, men då fanns det ytterligare en tjej i ditt liv.

Den tjejen är en av dem mest kompliserade jag hört om, men du tacklade henne på ditt sätt, och förmodligen det ända rätta sättet. De var en av dem jobbigaste tårarna i mitt liv. Men du gav upp det, fann mig och nu står vi här, efter alla om och men...fram och tillbaka under 7 månader av oro.

Vi har nu spenderat hela 4 månader tillsammans, och jag är lyckligare än någonsinn!

3 år tillbaka, du tittade inte ens på mig, och idag står du, håller min hand och säger att jag är det bästa som har hänt dig. Jag tänker på det varge dag, jag tror fortarade att jag än idag ska vakna upp ur denna underbar dröm jag lever i, men det verkar vara verklighet.

Varge dag, så noga jag är med mina ordväl när jag pratar med dig, är lika rädd varge dag... att jag ska säga något fel/ olämpligt. Och att du ska lämna mig, Men det verkar inte som om att dem orden finns, för ennu är det du och jag. Och jag är lika glad varge dag.

Jag är fortfarande inte fullt utvecklad innom din familj, och deras tro. Även om det är jobbigt ibland så kan jag takla de, det är så det är och det är något jag nu valt att leva med.

Inget jag trode om dig för 3 år sen, men jag känner mig så lycklig med dig, att mina kännslor fått uppnå dem krav dem altid strävat efter, ger mig en lättnad och lycka.

När du tittar mig djupt in i ögonen idag, känner jag mig vackrast, och jag är din..det har du lovat.

Du och jag.

när vi först träffades var för 3år sen nu, fast att det känns som om att vi kännt varandra hela livet.

Jag var tilsammans med en av dina kompisar, av olika anledningar.

Men det var alltid dig jag tittade på, inte han.

Varge gång jag träffade honom var du med, så jag såg min chans att komma närmre dig igenom honom, men så blev det inte. Jag tror inte du visste eller fattade vad jag menade när jag tittade på dig med mina frågande ögon, då var du inte intresserad.

Men jag kan förstå, jag var 2 år yngre än dig.

slutet av 2010 träffade jag dig igenom min vän, jag fan dig igen.

Men ytterligare en gång till var det inte mig du tittade på, jag minns att jag kännde mig så ful i dina ögon, äcklig på något sätt. Fick aldrig din ögon kontakt, men med tiden insåg du att jag fanns, och började istället titta på mig istället för min vän.

Jag kännde mig fin igen.

Tiden gick, och jag förklarade för dig hur mycket du betyder för mig, men då fanns det ytterligare en tjej i ditt liv.

Den tjejen är en av dem mest kompliserade jag hört om, men du tacklade henne på ditt sätt, och förmodligen det ända rätta sättet. De var en av dem jobbigaste tårarna i mitt liv. Men du gav upp det, fann mig och nu står vi här, efter alla om och men...fram och tillbaka under 7 månader av oro.

Vi har nu spenderat hela 4 månader tillsammans, och jag är lyckligare än någonsinn!

3 år tillbaka, du tittade inte ens på mig, och idag står du, håller min hand och säger att jag är det bästa som har hänt dig. Jag tänker på det varge dag, jag tror fortarade att jag än idag ska vakna upp ur denna underbar dröm jag lever i, men det verkar vara verklighet.

Varge dag, så noga jag är med mina ordväl när jag pratar med dig, är lika rädd varge dag... att jag ska säga något fel/ olämpligt. Och att du ska lämna mig, Men det verkar inte som om att dem orden finns, för ennu är det du och jag. Och jag är lika glad varge dag.

Jag är fortfarande inte fullt utvecklad innom din familj, och deras tro. Även om det är jobbigt ibland så kan jag takla de, det är så det är och det är något jag nu valt att leva med.

Inget jag trode om dig för 3 år sen, men jag känner mig så lycklig med dig, att mina kännslor fått uppnå dem krav dem altid strävat efter, ger mig en lättnad och lycka.

När du tittar mig djupt in i ögonen idag, känner jag mig vackrast, och jag är din..det har du lovat.