det man inte behöver oroa sig för längre...

Lät du henne komma närmare? 
Var hon vackrare än mig?

Det fanns dagar då jag tänkte mer på henne än på dig.
Jag kännde att jag gick brevid, men halkade efter,
jag kännde att jag inte orkade springa mer.
Jag försökte visa dig allt med mina blickar,
men det var inte mig som du såg i ditt huvud.
jag var så fruktansvärt avensjuk,
jag gick runt och undrade varge dag..
i väntat på att ordet skulle komma ur munnen på dig.
jag kämpade, jag gjorde allt. 
du upptaffatde mina blickar, och uppfattade vem jag var.

tänk att du kan älska just mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0